För oss är det nordvästra hörnet av Spanien helt okänt. För andra är Galicien ökänt som den tuffaste kuststräckan av dem alla med det skrämmande öknamnet Costa da Morte, dödens kust. Klipporna störtar ner i det vilda havet. Men det är gudomligt vackert!
Kuststräckan är också känd som en av de mest mest fiskrika. Här följer oss delfiner långa sträckor, vi möter massor av sjöfågel och färgglada fiskebåtar som också är ute i tufft väder.
Vi lägger till i Camariñas marina och tar en promenad i den lilla staden tillsammans med våra seglarkompisar på Emma.
En trött men lycklig kapten.
Bara en natt i Fisterra
Redan morgonen därpå seglar vi vidare till Fisterra. Ingen lång segling men det blir ändå en lång dag med hård kryss, tuffa vågor och småregn större delen av dagen. Väl framme lägger vi till vid en lång nybyggd brygga som inte finns med på sjökortet.
När Emma ska lägga till långsides klantar Birgitta (på bryggan) och Helena (på båten Emma) till det och förtöjningslinan (som inte är förtöjd i varken Emma eller bryggan) hamnar mitt emellan. Vi står som två dumstrutar och ser den sjunka till botten. Janne, Emmas kapten, tycker att vi liknar ”tanterna i TV-serien Dubbelstöten” och det är väl just så vi känner oss…
Som tur är har Janne ett gott humör och är en rutinerad dykare så han räddar både bryggtampen och situationen. Skönt eftersom marinshopparna lyser med sin frånvaro i den här delen av världen. Inte ens ett hamnkontor kan vi finna så vi kryper alla till kojs efter en lång dag.