Baiona

Efter några fina dagar i Muros var det dags att fortsätta färden. Upp vid 04.00 som vanligt! Dusch och frukost och avfärd i gryningen. Vädret var för tufft så vi beslutade att skjuta upp avresan en stund. Skönt att få sova ett par timmar till. Vid 08.30 hade vädret lugnat sig och vi styrde kosan mot Baiona. När vi kom fram vid 20-tiden var det redan mörkt.

Hela gänget från Emma, Luma och Joy samlades ombord på Luma där Joy bjöd på hemlagad tortilla.

Dagen därpå upptäckte vi på Izusa ett rep som låg i vattnet akter om vår båt Farligt nära vår propeller! Tillsammans med en brittisk segelbesättning började vi dra i linan. Upp kom en bur… och en till och en till! Många burar innehöll både fiskar och skaldjur och till och med en ål. Fiskeredskap av den här typen hör ju inte hemma i en marina där det alltid råder fiskeförbud. De måste ha dragits in av misstag av någon fiskebåt. När vi fått upp drygt 10 burar, alla fästade i samma lina börjar det bli riktigt tungt och vi ser inget slut. Vi kontaktade hamnkontoret som kommer till undsättning. Med hjälp av båt och starka män lyckas de bogsera bort linan och alla burar så att vi på ett säker sätt kan backa ut ur marinan.

Glada att slippa få in denna röra i propellern ger vi oss ut på havet igen. Denna gång nattsegling mot Portugal.

Muros i sol

Vi kom in till Muros marina och det kändes underbart. En jättefin hamn som vi alla blev förälskade i. Emma bjöd på grillad fläskkarré och stekt potatis. Mums! En fantastisk middag i Muros glittrade i kvällsbelysning.

Vi ringde Marianne på facetime och sjöng på hennes 60-årsdag. GRATTIS Majsan! Kändes konstigt att inte vara med henne denna dag.

Dagen därpå tog vi en promenad i den lilla staden. Vi passade också på att klippa våra vindpinade frisyrer. Skönt! Pris för klippning? 5 Euro! För två personer!

Galicien och ”dödens kust”

För oss är det nordvästra hörnet av Spanien helt okänt. För andra är Galicien ökänt som den tuffaste kuststräckan av dem alla med det skrämmande öknamnet Costa da Morte, dödens kust. Klipporna störtar ner i det vilda havet. Men det är gudomligt vackert!

Kuststräckan är också känd som en av de mest mest fiskrika. Här följer oss delfiner långa sträckor, vi möter massor av sjöfågel och färgglada fiskebåtar som också är ute i tufft väder.

Vi lägger till i Camariñas marina och tar en promenad i den lilla staden tillsammans med våra seglarkompisar på Emma.

En trött men lycklig kapten.

Bara en natt i Fisterra

Redan morgonen därpå seglar vi vidare till Fisterra. Ingen lång segling men det blir ändå en lång dag med hård kryss, tuffa vågor och småregn större delen av dagen. Väl framme lägger vi till vid en lång nybyggd brygga som inte finns med på sjökortet.

När Emma ska lägga till långsides klantar Birgitta (på bryggan) och Helena (på båten Emma) till det och förtöjningslinan (som inte är förtöjd i varken Emma eller bryggan) hamnar mitt emellan. Vi står som två dumstrutar och ser den sjunka till botten. Janne, Emmas kapten, tycker att vi liknar ”tanterna i TV-serien Dubbelstöten” och det är väl just så vi känner oss…

Som tur är har Janne ett gott humör och är en rutinerad dykare så han räddar både bryggtampen och situationen. Skönt eftersom marinshopparna lyser med sin frånvaro i den här delen av världen. Inte ens ett hamnkontor kan vi finna så vi kryper alla till kojs efter en lång dag.

A Coruña – fest, tapas och IKEA

Trötta men lyckliga möttes de fyra båtarna Emma, Joy, Luma och Izusa ombord på Luma där det generöst bjöds på bubbel och tilltugg. Och firades att vi alla hade klarat Biscaya välbehållna!

A Coruña, en vacker stad! Den näst största staden i Galicien i nordvästra Spanien belägen på Atlantkusten.

Vi passar på att ta bussen till IKEA för att inhandla en induktionshäll. Vem trodde att vi skulle ligga i hamn så här mycket! I marinorna är el mer tillgänglig än gasol så en spishäll kommer väl till pass liksom den nyinköpta vattenkokaren.

På kvällen går Emma, Joy, Luma och Izusa, (”de fyras gäng”) ut på tapasmiddag. Trevligt!