Mitt i Amsterdam låg vi förtöjda i ett par dagar. Vi lyckades dock inte se så mycket av staden eftersom vi båda hade besök av en trist bacill som gav oss feber och halsont. Tur att vi har varit här förut så att känslan av att missa något inte tog över.
Skönt ändå att ligga i en trygg hamn och kurera oss.
Allt vi orkar med är att använda marinans fina tvättmaskiner.
Känns lite kul att åter vara i sötvatten. På innanhavet IJsselmeer kör en båt upp vid vår sida och ber oss att dra ner på farten och hålla vår kurs.
Två trevliga holländska tjänstemän bordar vår båt. De ser sig runt, ställer några artiga frågor och efter att ha visat våra pass tackar de för sig och låter oss fortsätta vår färd mot nästa sluss.
Vi tar oss vidare via snitslad bana genom de grunda vattnen. Innanhavet är fyllt av stora fina skolskepp fyllda med barn som ivrigt vinkar. Vi vinkar tillbaka.
Vi slussar vidare mot innanhavet Markermeer. I sista slussen mot Amsterdam är det kaos. Vi tror oss inte få plats i slussen så tillsammans med Emma ligger vi kvar och hovrar i väntan på nästa passage.
Den gröna signalen som visar att slussen är öppen vill inte slockna. Det känns som slussvakten väntar på och vill att vi ska köra in. Vi anropar slussvakten och frågar om vi verkligen får plats. ”Jodå, det är bara att köra in”, får vi till svar.
Tumultartat! Inte en centimeter finns kvar i slussen där båtarna ligger som packade sillar. Alle man är uppe på däck och jobbar som levande fendertar för att hålla grannbåten på rimligt avstånd. Det går bra. Vi varken får eller orsakar några skador på våra närgångna grannbåtar.