Upp vid femtiden, innan solen gått upp, för att komma iväg. Vi börjar bli vana! Allt för att på ett så bra sätt som möjligt angöra nästa hamn som ligger i en flodmynning. Här blir det extra viktigt att komma in i hamn i rätt tid. ”Rätt tid” är då strömmar och tidvatten är på vår sida. Vi har räknat ut att lunchtid är den optimala tidpunkten just denna dag.
Endast sex timmars segling från Roscoff ligger vår nästa hamn L’Aber Vrac’h. Det borde ju vara en lätt match! Men vi har tuffa vågor nu när Atlanten och Engelska kanalen ska mötas som vänner. Vågorna ska dessutom välja väg här ute på udden. Det kan bli lite bråkigt. Ska vågorna välja Biscayabukten eller vika av norrut mot engelska kanalen?
De flesta atlandenvågor klyvs av Finistere, den franska udden i nordvästra Frankrike.
Namnet Finistère kommer från latinets Finis Terræ, som betyder slutet på jorden
För första gången får Birgitta känna av sjösjukan, något som Janne slipper helt. Som den gentleman han är tar han rodret större delen av resan.
L’Aber Vrac’h är en fransk flod och i flodmynningen ligger en fin liten marina mellan vassa klippor. Med spänning surfar vi in på atlantvågorna. Det är skönt att komma fram! Vi är båda trötta och Janne lyckas just denna dag spärra sitt bank-ID när en räkning ska betalas. Aj, aj! Inte bra. Ett säkert tecken på att vi börjar bli slitna. Efter många svordomar, trixande och telefonsamtal verkar det som banken kan lösa problemet på distans, en förutsättning för att resan ska kunna fortsätta. Vi försöker vila den stund av dagen som återstår.
Dag två i L’Aber Vrac’h blir betydligt trevligare!
In i hamnen intill Izusa angör den svenska Najaden Joyette med Mats och Ylva ombord. De är på väg norrut mot sin hemmahamn i Malmö efter ett par år i Medelhavet. Spännande att ta del av deras erfarenheter!
Tillsammans med Emma och Joyette går vi på Captaines Crêperie och får en riktigt trevlig kväll tillsammans.
