Kategori: Tyskland

.

Klockan 09.00 lämnar vi Coxhaven i Tyskland för vår första längre nattsegling på öppet hav. Färden går ut över Nordsjön och utmed de Frisiska öarna. Periodvis går vågorna höga. För oss ovana nattseglare tar det en stund att vänja sig vid alla ljus från fyrar, andra fartyg, fiskebåtar och vindkraftverk. Periodvis är vi helt ensamma. Det är tryggt att ha kompisarna på den svenska båten Emma vid sin sida . Och vår radar förstås! En pålitlig kamrat när allt är nattsvart och förvånansvärt många fartyg – speciellt fiskebåtar och fritidsbåtar – saknar AIS. Då syns de i alla fall på radarn.

Det är skönt när solen går upp ljuset sakta återkommer vid 04.30-tiden. Så småningom rundar vi den sista frisiska ön och går in på lugnare vatten i Waddeneilanden.

Dags att byta den tyska gästflaggan mot den holländska när vi går på de inre vattnen och mot sötvattenssjöarna via slussen i Kornwelderzand.

Vid Kornwelderzand slussar vi in till sötvattenshavet IJsselmeer, Holland. Klockan har hunnit bli närmare halv sju på kvällen. Efter 36 timmars segling är det middag och hopp i säng. Vi sover gott!

Ut ur Brunnsbuttel och in i floden Elbe. Spännande! Vi har blivit varnade för de starka strömmarna och vi ser till att gå ut så att vi har strömmen med oss. Klockan 10.00 sägs vara en bra tidpunkt.

Slussportarna öppnar sig mot Nordsjön. Vi är redo!

Det går undan! Vi siktar mot hamnen i Cuxhaven, en resa på tre timmar känns lagom idag. Här gäller det att koncentrera sig för att komma in genom det smala hamninloppet där Elbes strömmande vatten helst vill svepa oss vidare. Full gas genom pirens inlopp och inne i hamnen blir allt helt lugnt.

I Cuxhaven lägger vi till i en fin och modern hamn med flytbryggor. Tar en promenad till den lilla staden bakom vallarna. Skönt att röra på sig och att leta efter en ny lanterna. Men på lördagar stänger affärerna tidigt i Tyskland. Marinbutiken är stängd så det blir lite smått och gott från Lidl istället

Under kvällens planeringsmöte med Emmas besättning bestämmer vi oss för att gå vidare redan imorgon bitti.

Karavan genom Kielkanalen.

Vi har fullt upp med att hålla reda på de många små bilfärjorna som korsar kanalen och att fascineras av mötande containerbåtar från världens alla hörn.

Vi går för motor genom hela kanalen. Det råder seglingsförbud här och det kan man förstå. Det hade varit tufft att behöva väja för kryssande segelbåtar i den relativt smala kanalen (22-42 meters bredd).

Vi övernattar i Rendsburg där vi också bunkrar och tankar. De flesta marinor hittills har levererat lokala väderprognoser för de kommande dagarna.  Denna skylt mötte oss i denna hamn. Tyskarna kanske har lite humor i alla fall!

Väl framme vid sista slussen i Brunnsbuttel tycker Emmas besättning, Janne och Helena, att det är dags att fira att vi kommit så här långt. De bjuder på hembakad äppelkaka och det det skålas i rom. Mums!

Övernattning vid Brunsbuttels sluss. Här ligger vi bara några meter från de stora lastfartygen som slussar in- och ut alldeles intill vår flytbrygga. De ger ifrån sig märkliga ljud och virvlar som fortplantar sig genom vattnet och låter som en hagelskur i vårt skrov.

Det, och pirret vi känner för att imorgon möta strömmarna i floden Elbe och Nordsjöns tidvatten, gör sista natten på riktigt lugna vatten lite extra spännande.

Det här med att slussa går ju över förväntan!

Kielkanalen, eller Nord-Ostsee-som tyskarna säger, förbinder Östersjön med Nordsjön. Kanalen byggdes 1887, är 98 km lång, 22-42 meter bred, 9,8-14 meter djup och har en segelfri höjd på 40 meter.

Emma, en välutrustad Hallberg Rassy 42, ombyggd till större modell (47) med besättningen Helena och Janne. Också de medlemmar i Oceanseglingsklubben på väg mot Kanarieöarna och vidare mot Karibien.

Tillsammans ligger vi och hovrar i väntan på att få grönt ljus i första slussen vid Holtenau. Det är första gången vi slussar med Izusa. Fendrarna är ute! Vi är beredda!

Först går de stora fartygen in i slussen. Sedan kommer alla fritidsbåtar…

Slussporten stänger och det dröjer nog innan vi ser Östersjön igen.

I tredubbla led ligger Izusa tryggt förankrad intill Emma.

Väl inne i slussen börjar vattnet att stiga och vi kan slappna av och känna ”att det här var ju plätt-lätt”!

Inga delfiner ännu… men en uttröttad fjäril gör oss sällskap några timmar på det öppna havet.

Vi öppnar andaktsfullt det sista medhavda fikabrödet. Blåbärskaka à la Eva.

Solen gassar på det nästan vindstilla havet och vi tar en fika i våra ovanligt klädsamma solhattar.

Ett försök att blogga när vädret är lugnt.

Janne har efter överenskommelse daglig kontakt med Janne Hult på Oceanseglarklubben, OSK. Planen är att kontakten ska ske via kortvågsradion som ännu inte är färdiginstallerad. Kortvågsradion ska komma att bli en mycket värdefull länk till omvärlden den dagen då telefoner och wifi inte räcker… men det är ju en stund kvar till dess.

Janne Hult berättar att en annan OSK-båt rör sig i våra vatten och ger oss kontaktuppgifter till båten Emma. Vi kontaktar Emma och det visar sig att de redan ligger i Heiligenhafen. Vi styr kosan dit.

Väl framme i Heiligenhafen efter närmare 17 timmar på havet blir vi väl emottagna av Janne och Helena på båten Emma. De bjuder på en fantastisk hemmagjord fisksoppa och trevligt sällskap.

Sällan har väl en middag varit så god!

Vädret är vackert om än blåsigt så vi stannar i Heiligenhafen ett par dagar och ser oss om.

Heiligenhafen, en typisk hamnstad vid Östersjön i den nordtyska delstaten Schleswig-Holstein på ön Femarn nära den klassiska färjelänken Rødby-Puttgarden.

En fin regnbåge! I väntan på bättre väder. 

Vi lämnade Lohme med Heiligenhafen som nästa mål. Men först måste vi tanka. I böckerna fann vi en dieselmack i Vitte dit vi styrde kosan för ett snabbt stopp för att fylla tankarna.

Här kan man tanka!

Vi blev påminda om att vi var på kontinenten där öppettiderna tydligen är annorlunda. Tankstället i Vitte, Tyskland, var bara öppet en timme på morgonen och en timme på eftermiddagen. Ingen svarade när vi ringde och klockan var bara strax efter 10.00.

Det var bara att tagga ner! En bra läxa. Så vi såg oss runt i Vitte som visade sig vara en söt liten turistort. En halvö helt utan motorfordon. Häst och vagn är det transportmedel som gäller här och vi intog lugnet.

Vi förstod också att det var cash som gäller här – inga kontokort. Vi fann en bankomat på den lilla bygatan och tog ut våra första Euro. Kändes lite ovant med mynt och sedlar som ingen längre verkar vilja ha där hemma. 

Eftersom klockan var närmare kväll när vi väl fyllt våra tankar beslöt vi oss för att övernatta längst med kajen i Vitte hamn

Upp i ottan för avfärd mot Tyskland. Regnmolnen låg tunga och vi hörde mullret från åska som ingen varnat för på väderprognosen. Den verkade dra i nordlig riktning så vi avvaktade någon timme till 06.00 då vi gav oss av mot sydväst med Tyskland som nästa destination.

Framme i Tysklands nordostliga hörn, närmare bestämt i Lohme. Det visade sig vara en trång liten hamn där förtöjningspålarna i rostigt järn stod tätt. Bara någon centimeter på var sida när vi la till i den hårda vinden. Oj, oj! Första skadan i gelcoaten! Säkert inte den sista…