Ut ur Brunnsbuttel och in i floden Elbe. Spännande! Vi har blivit varnade för de starka strömmarna och vi ser till att gå ut så att vi har strömmen med oss. Klockan 10.00 sägs vara en bra tidpunkt.
Slussportarna öppnar sig mot Nordsjön. Vi är redo!
Det går undan! Vi siktar mot hamnen i Cuxhaven, en resa på tre timmar känns lagom idag. Här gäller det att koncentrera sig för att komma in genom det smala hamninloppet där Elbes strömmande vatten helst vill svepa oss vidare. Full gas genom pirens inlopp och inne i hamnen blir allt helt lugnt.
I Cuxhaven lägger vi till i en fin och modern hamn med flytbryggor. Tar en promenad till den lilla staden bakom vallarna. Skönt att röra på sig och att leta efter en ny lanterna. Men på lördagar stänger affärerna tidigt i Tyskland. Marinbutiken är stängd så det blir lite smått och gott från Lidl istället
Under kvällens planeringsmöte med Emmas besättning bestämmer vi oss för att gå vidare redan imorgon bitti.
Vi har fullt upp med att hålla reda på de många små bilfärjorna som korsar kanalen och att fascineras av mötande containerbåtar från världens alla hörn.
Vi går för motor genom hela kanalen. Det råder seglingsförbud här och det kan man förstå. Det hade varit tufft att behöva väja för kryssande segelbåtar i den relativt smala kanalen (22-42 meters bredd).
Vi övernattar i Rendsburg där vi också bunkrar och tankar. De flesta marinor hittills har levererat lokala väderprognoser för de kommande dagarna. Denna skylt mötte oss i denna hamn. Tyskarna kanske har lite humor i alla fall!
Väl framme vid sista slussen i Brunnsbuttel tycker Emmas besättning, Janne och Helena, att det är dags att fira att vi kommit så här långt. De bjuder på hembakad äppelkaka och det det skålas i rom. Mums!
Övernattning vid Brunsbuttels sluss. Här ligger vi bara några meter från de stora lastfartygen som slussar in- och ut alldeles intill vår flytbrygga. De ger ifrån sig märkliga ljud och virvlar som fortplantar sig genom vattnet och låter som en hagelskur i vårt skrov.
Det, och pirret vi känner för att imorgon möta strömmarna i floden Elbe och Nordsjöns tidvatten, gör sista natten på riktigt lugna vatten lite extra spännande.
Det här med att slussa går ju över förväntan!
Kielkanalen, eller Nord-Ostsee-som tyskarna säger, förbinder Östersjön med Nordsjön. Kanalen byggdes 1887, är 98 km lång, 22-42 meter bred, 9,8-14 meter djup och har en segelfri höjd på 40 meter.
Emma, en välutrustad Hallberg Rassy 42, ombyggd till större modell (47) med besättningen Helena och Janne. Också de medlemmar i Oceanseglingsklubben på väg mot Kanarieöarna och vidare mot Karibien.
Tillsammans ligger vi och hovrar i väntan på att få grönt ljus i första slussen vid Holtenau. Det är första gången vi slussar med Izusa. Fendrarna är ute! Vi är beredda!
Först går de stora fartygen in i slussen. Sedan kommer alla fritidsbåtar…
Slussporten stänger och det dröjer nog innan vi ser Östersjön igen.
I tredubbla led ligger Izusa tryggt förankrad intill Emma.
Väl inne i slussen börjar vattnet att stiga och vi kan slappna av och känna ”att det här var ju plätt-lätt”!
Inga delfiner ännu… men en uttröttad fjäril gör oss sällskap några timmar på det öppna havet.
Vi öppnar andaktsfullt det sista medhavda fikabrödet. Blåbärskaka à la Eva.
Solen gassar på det nästan vindstilla havet och vi tar en fika i våra ovanligt klädsamma solhattar.
Ett försök att blogga när vädret är lugnt.
Janne har efter överenskommelse daglig kontakt med Janne Hult på Oceanseglarklubben, OSK. Planen är att kontakten ska ske via kortvågsradion som ännu inte är färdiginstallerad. Kortvågsradion ska komma att bli en mycket värdefull länk till omvärlden den dagen då telefoner och wifi inte räcker… men det är ju en stund kvar till dess.
Janne Hult berättar att en annan OSK-båt rör sig i våra vatten och ger oss kontaktuppgifter till båten Emma. Vi kontaktar Emma och det visar sig att de redan ligger i Heiligenhafen. Vi styr kosan dit.
Väl framme i Heiligenhafen efter närmare 17 timmar på havet blir vi väl emottagna av Janne och Helena på båten Emma. De bjuder på en fantastisk hemmagjord fisksoppa och trevligt sällskap.
Sällan har väl en middag varit så god!
Vädret är vackert om än blåsigt så vi stannar i Heiligenhafen ett par dagar och ser oss om.
Heiligenhafen, en typisk hamnstad vid Östersjön i den nordtyska delstaten Schleswig-Holstein på ön Femarn nära den klassiska färjelänken Rødby-Puttgarden.
Vi lämnade Lohme med Heiligenhafen som nästa mål. Men först måste vi tanka. I böckerna fann vi en dieselmack i Vitte dit vi styrde kosan för ett snabbt stopp för att fylla tankarna.
Här kan man tanka!
Vi blev påminda om att vi var på kontinenten där öppettiderna tydligen är annorlunda. Tankstället i Vitte, Tyskland, var bara öppet en timme på morgonen och en timme på eftermiddagen. Ingen svarade när vi ringde och klockan var bara strax efter 10.00.
Det var bara att tagga ner! En bra läxa. Så vi såg oss runt i Vitte som visade sig vara en söt liten turistort. En halvö helt utan motorfordon. Häst och vagn är det transportmedel som gäller här och vi intog lugnet.
Vi förstod också att det var cash som gäller här – inga kontokort. Vi fann en bankomat på den lilla bygatan och tog ut våra första Euro. Kändes lite ovant med mynt och sedlar som ingen längre verkar vilja ha där hemma.
Eftersom klockan var närmare kväll när vi väl fyllt våra tankar beslöt vi oss för att övernatta längst med kajen i Vitte hamn
I Bornholms hamn gick vi föri denna ”skönhet”. Kul namn i alla fall…
Upp i ottan för avfärd mot Tyskland. Regnmolnen låg tunga och vi hörde mullret från åska som ingen varnat för på väderprognosen. Den verkade dra i nordlig riktning så vi avvaktade någon timme till 06.00 då vi gav oss av mot sydväst med Tyskland som nästa destination.
Precis som Don Quijote fick vi slå några slag mot väderkvarnarna, eller rättare sagt, vi tog en omväg förbi vindkraftparken under överfarten mot Lohme i Tyskland.
Framme i Tysklands nordostliga hörn, närmare bestämt i Lohme. Det visade sig vara en trång liten hamn där förtöjningspålarna i rostigt järn stod tätt. Bara någon centimeter på var sida när vi la till i den hårda vinden. Oj, oj! Första skadan i gelcoaten! Säkert inte den sista…
Upp vid fem för tidig avfärd från Sandhamn strax norr om Utklippen. Vi har närmare 78 sjömil till Bornholm. Färden började perfekt med fina vindar och vi låg på slör hela dagen tills vinden dog på eftermiddagen. Det blev motor sista biten till Rønne på Bornholms västsida. Snälla bryggrannar tog emot oss väl när vi anlände i den knixiga hamnen vid 22-tiden.
Den danska gästflaggan är hissad! Izusa har nu lämnat landet.Fin liten gästhamn i Rønne men superbra service. Promenad i byn där lugnet, pitoreska byggnader och stockrosor dominerade.Tropisk sensommarvärme idag. 33 grader i skuggan. Vi håller oss på på skuggsidan!Flera spännande vitkalkade hus och hemliga innergårdar.Glasspaus på stora torget i Rønne. Fler stockrosor och vackra hus.Tillbaka till hamnen för att pusta. En timmes promenad och vi måste ta en dusch! Och över allt vajar Dannebrogen stolt.
Ölandsbron i sikte!I Kalmarsund var det verkligen strömt!
Mot Sandhamn och sista utposten i Sverige. Nej, inte ”vårt” Sandhamn. Detta är en gammal fiskehamn alldeles i Sveriges sydligaste och östligaste hörn, strax sydost om Karlskrona och norr om Utklippan.
Här la vi oss för att sikta mot Borgholm. Lugnt väder och en fin kväll. Vi träffade Anders och taxen Seppo
Anders (ville inte vara med på bild) på sin båt från Bergskvara var också på utflykt till Sandhamn. En bussig kille som lät oss ”kika” på hans detaljerade sjökort över Bornholm.Husse Anders ville inte vara med på bild. Inte taxen Seppo heller men lät sig ändå motvilligt fotograferas.
I Sandhamn fick vi låna varsin cykel och vi tog oss en tur i det vackra landskapet. Passade på att besöka en ICA-butik för att göra en sista bunkring av svenska varor.
Laddade ner nya sjökortsområden till vår Axiom-plotter. Nu har vi info ända till Kanarieöarna. Monterade också upp vår Magma-grill på pushpit, men det blev ingen grillning ikväll. Istället hopp i säng för tidig start imorgon mot Bornholm.
Gårdagens segling var fantastisk genom Gryts skärgård. Vi startade vid åtta och kom fram till Påskallavik i norra Kalmarsund vid 22-tiden. Bäcksvart! Men det är väl lika bra att vänja sig. Våra ljusa sommarnätter är snart ett minne blott.
Påskallaviks gästhamn visade sig vara en idealisk mekarplats. Den höga kajen lämpade sig ypperligt för montering av Solceller. Vi stannade över dagen och monterade de sista två (av totalt åtta) solceller. Kablarna fästes ordentligt. Vi satte också på de nya robusta vantskruvsskydden för att slippa onödig slitage på skoten.
Janne öppnar verkstad på kajen i Påskallavik för att montera de sista två solcellerna (av totalt åtta). Nu hoppas vi på att bli självförsörjande på el. Förväntar oss ca 700 watt (teoretiskt sett). I praktiken kanske det ger 350-400 watt. Vi återkommer med rapport från verkligheten!
Efter ett stopp i Nynäshamn passar vi på att sätta dit våra jackstays under färd (linor som löper längs med båtens däck där vi fäster våra säkerhetsselar). Det var bra! För när vi väl rundat Landsort för att ta den yttre vägen möttes vi (som vanligt söder om Landsort) av tuff sjö och en byig vind på 12 -14 m/s.
Efter gårdagens alla översköljningar var det skönt att komma in i Fyruddens – för dagen – lugna gästhamn för att torka upp.
Passar på att finputsa på detaljer. Märkning av den nya kättingen, vit för varje fem meter, färger i logisk ordning var tionde meter. Vi får se hur länge de sitter kvar!20 kilo Spade-ankare med 60 meter kätting. Färgmärkt och klart för att ha koll på hur djupt det landar. Vi får se hur Izusa gillar att segla med 107 kilo last längst fram i fören.
Mot Nynäshamn. Med nosen mot söder gav vi oss av mot rakt sydliga och hårda vindar. Förbi Dalarö och Ornö där vi åt en middag under färd och mumsade på lite av allt det fikabröd vi fått. Oj, oj. Hur ska detta sluta.
Väl på Mysingen möttes vi av höga vågor som dundrade in via Danziger gatt. Och Spöregn! Vi ser fram emot sydligare breddgrader!
Äntligen i Nynäsham vid 02.30. Skönt med en varm dusch och en god nattsömn.
Så kom vi äntligen iväg mot vårt stora äventyr! Precis som alla har sagt blir man nog aldrig helt färdig men nu. NU kände vi oss tillräckligt redo.
Till A-bryggan i Gustavsberg kom våra vänner och familjer och vinkade av oss. Det kändes både varmt och lite vemodigt att säga hej då.
Vi ses snart! … för ni kommer väl och hälsar på!
izusa – mot nya mål
Tack snälla bryggrannarna Janne, Nettan och Björn.
Tack Marianne och Kurt, Fredric och Rebecca, Christina, Jesper och Caspar (och Anton som var med via länk från Linköping). Tack Eva, Mia och Annica. Känns skönt att ni alla ville och kunde komma! Sist men inte minst, tack Michael för att du har stöttat oss med både hemmet, alla prylar… och du vet ju… Hoppas att du får lite lugn och ro nu när vi har åkt.
Vi vill också passa på att tacka för alla omtänksamma presenter vi fick! Där var spännande drycker i fina flaskor, syndigt fikabröd från flotta bagerier och annat omsorgsfullt hembakat, böcker vi ser fram emot att läsa under mörka tropiska kvällar, där var flygfoto över Gustavsberg som vi kan ta fram om hemlängtan sätter in, då kan vi trösta oss med finaste chokladen, skor som passar på resan och till och med nyplockad svamp att lägga i frysen. Och otippat – blommor som passar på en båt! Stor tack!
Andra som har varit entusiastiska påhejare och som vi uppskattar mycket är naturligtvis Jonas på sin Arcona 400, ”Liv”, med familj som har jobbat parallellt med oss på Ekobacken hela våren och som åker med sina med tre barn nästa år. Kaxigt! Vi ser fram emot att återse er på haven!
Speciellt tack till Ola som med sina ovärderliga breddkunskaper tålmodigt bollat idéer – allt mellan ”antenn och jord” – och som också är en kär vän.
Fler bryggrannar är Eric & Katarina med sin Arcona 400, ”Modesty Blaise”, Dufouren längst ut på bryggan med besättning från Sollentuna (vi vet inte vad ni heter men vi gillar er!), ja det är så många trevliga som har tagit sig tid att stannat till och hejat på oss som vi tyvärr missat namnen på men ni vet nog vilka vi menar…
